12 augusti 1988 var en alldeles vanlig sensommardag i Wythenshawe, en Manchesterförstad ungefär halvvägs mellan citykärnan och flygplatsen. Desto mindre vanligt var det att på det lokala sjukhuset se en pojke födas nästan tre månader för tidigt. Pojken vägde knappt ett halvt kilo (att jämföra med den genomsnittliga födelsevikten i England vid denna tid, på omkring tre och ett halvt kilo) och gavs följaktligen små chanser att ens överleva. Än mindre att bli två meter lång och tungviktsmästare i boxning.
1988 fanns bara en aktiv megastjärna på boxningshimlen; ”Iron” Mike Tyson. Den boxningsintresserade pappan John Fury hoppades kunna kanalisera en del av Mikes mästarmentalitet och kämpaglöd, och gav sonen förnamnet Tyson. John svor dessutom att sonen en dag, likt sin amerikanske namne, skulle bli just tungviktsmästare.
Tyson Fury – Amatörkarriären
Mellan 2005-2008 boxades Fury som amatör, och inte helt utan meriter det heller. Engelsmannen, med resandebakgrund från såväl Storbritannien som Irland, representerade båda länderna i amatörlandskamper. Han tog som 18-åring brons i junior-VM 2006; guld i EU-mästerskapen för juniorer i maj 2007, och silver i junior-EM i juli samma år. Fury hoppades få representera Storbritannien i Beijing-OS 2008 men valdes bort till förmån för David Price. Då varje deltagarland endast får ha en tävlande per viktklass i OS-boxningen och Price boxade sig till en bronsmedalj i Kina, insåg Fury att loppet sannolikt var kört även till OS på hemmaplan, 2012. Efter att under 2008 ha bärgat den brittiska supertungviktstiteln för amatörer, satsade Tyson Fury istället på en proffskarriär. Han lämnade amatörboxningen med ett fint facit på 31-4, varav 26 KO-segrar.
De tidiga proffsåren för Tyson Fury
20-årige Fury proffsdebuterade i december 2008 mot ungerske 22-åringen Béla Gyöngyösi (som för övrigt klev in i ringen med ett facit på 3-9-2). Med knappa minuten kvar av första ronden fick den avsevärt längre debutanten in en slagserie som golvade Gyöngyösi. Denne tog räkning både liggande och stående innan domaren vinkade av matchen. Därpå följde för Tysons del sex matcher under de närmaste sju (!) månaderna. Fyra av dessa mot motståndare med plusfacit.
Tyson Furys proffsdebut
I september 2009 tog Fury hem sin första proffstitel efter att på poäng (98-92) besegrat John McDermott (25-5, 16 KO) och tagit dennes English Heavyweight Championship-bälte. Resultatet var omdiskuterat och fick bland annat som följd att den brittiska boxningsöverstyrelsen, British Boxing Board of Control (BBBofC), påbjöd att titelfighter hädanefter skulle poängsättas av tre domare snarare än en enskild. Styrelsen beordrade också ett returmöte.
Innan returmötet blev av, hann Fury avverka två ytterligare motståndare utan större problem. Och när han än en gång stod öga mot öga med McDermott, var det inget snack. Den rutinerade ex-mästaren hade aldrig förr gått i mattan. Inte en enda gång på 32 matcher. Fury sänkte rivalen tre gånger på två ronder. En i den åttonde och två i den nionde. Efter tredje golvningen bröt domaren matchen och Tyson hade återerövrat det då vakanta bältet. Därpå följde några fina år där Fury dels erövrade flera olika titlar och dels samlade ihop ett proffsfacit på 18-0, 13 KO.
Fury’s samling med mästarbälten utökas
I juli 2012 fick Tyson Fury chansen att ro hem World Boxing Organizations (WBO) vakanta Intercontinental Heavyweight Champion-bälte, i ett möte med amerikanske Vinny Maddalone (35–7, 26 KO). Amerikanens karriär var en smula på nedåtgående, men Furys TKO-seger i femte ronden var inte mindre imponerande för det.
Drygt två år senare, i november 2014, var det dags för nästa stora fight. Den 206 cm långe mästaren hade vid det här laget gått fram till ett proffsfacit på 22-0. Några år dessförinnan hade landsmannen Dereck Chisora besegrats och Fury hade genom den domslutssegern tagit hem de förenade brittiska- och samväldesmästerskapen i tungvikt (British Boxing Championship respektive Commonwealth Boxing Championship). Nu skulle den brittiskfödde resande-irländaren och den Zimbabwefödde britten mötas igen. Denna gång med hela tre bälten på spel: Det vakanta brittiska mästarbältet; EM-titeln i tungvikt samt WBO International-titeln. I tionde ronden kastade Chisoras ringhörna in handduken, och Fury fick med sig en ny avslutsseger och ett gäng nya bälten hem.
Bara tre månader senare utmanade rumänsk-tyske Christian Hammer den nykrönta mästaren om WBO International-bältet, men även denna match slutade med att Furys motståndares ringhörna tvingades ta beslutet att ge upp matchen.
Tyson Fury blir ”The Gypsy King”
Tyson Fury har inte direkt gjort någon hemlighet av sin etniska bakgrund. Den Manchesterfödde boxaren är av resandehärkomst, främst från den irländska delen av släkten. Han ska dessutom på långt håll vara släkt med såväl Bartley Gorman som Uriah Burton, båda före detta boxare som gått under smeknamnet King of the Gypsies. Det ska förvisso sägas att det inte är en titel som nödvändigtvis endast kan innehas av en person åt gången, åtminstone inte i populärkulturell mening.
Klitschko i sikte
Under sommaren 2015 tillkännagjordes det att ”Resandekungen” skulle möta suveräne, kazak-ukrainske Wladimir Klitschko i en rejäl supermatch med en veritabel storvinst på bordet, åtminstone vad gäller titlar. I potten låg alltså World Boxing Associations (WBA) supertungviktstitel, tungviktsbältena för International Boxing Federation (IBF), WBO och International Boxing Organization (IBO), ansedda boxningstidskriften The Rings lineala tungviktstitel samt som extra krydda det informella, lineala tungviktsmästerskapet.
Matchen i tyska Düsseldorf omgärdades av flera kontroverser. Var det inte problem med handskarna, så var det problem med ringgolvet. Dessutom uppdagades det kort innan första gonggong att Klitschko fått sina händer lindade utan en representant för Furys ringhörna närvarande, så ukrainarens handledslindande fick göras om. Efter en försvarsintensiv match i relativt lågt tempo tilldelade poängdomarna ”Gypsy King” en enhällig seger (115–112, 115–112, 116–111). Blott tio dagar efter jackpottsegern fråntogs dock engelsmannen IBF-bältet då returmötesklausulen med Klitschko skulle omöjliggöra ett möte med den obligatoriske näste utmanaren Vjatjeslav Glazkov, enligt organisationen.
Dopning, depression och demission
Efter långa och utdragna förhandlingar lyckades man till slut spika villkor och datum för returmötet mellan Fury och Klitschko, och detta dessutom inför tvåmetersmannens hemmapublik i Manchester. Inte långt därefter hoppade Fury dock av matchen. Inte på grund av skada, vilket som bekant är den vanligaste orsaken. Nej, Fury uppgav rätt och slätt att han inte ”var motiverad”. Därefter gick det mesta utför i en rasande fart.
Tyson Fury hamnade i såväl alkohol- och snabbmats- som kokainmissbruk. Han ökade i vikt till omkring 180 kg (att jämföra med matchvikten på omkring 115 kg) och brottades med allvarliga och djupa depressioner. Engelsmannen har berättat att under en period på cirka fyra månader kunde han dricka 18 (!) öl samt större mängder starksprit varje dag, och på väg hem köpa med sig ”massor av pizza och kebab”. Eller, med mästarens egna ord, så var han ”ett knarkande fyllo, och tjock som en gris”.
Självmordsplaner
Vändpunkten kom en dag när mästaren bestämt sig för att ta sitt liv genom att krascha in i en bro med sin nyinköpta Ferrari, vilken han köpt för delar av gaget för Klitschkomatchen. Bilen var uppe i över 300 km/h och närmade sig bron, när en inre röst lyckades få boxaren på andra tankar:
I didn’t care what anybody was thinking. I just wanted to die. As I was heading towards that bridge, I heard a voice say, ‘Don’t do this. Think about your family, your boys and girls growing up with no father, everybody saying their dad was a weak man, who took the easy way out.’
Efter den händelsen började Fury istället sakta jobba sig uppåt; träffa psykologer regelbundet med mera. I början av oktober 2016 släpptes en mycket öppen hjärtlig intervju i amerikanska Rolling Stone, och gav där en rå, ärlig och skrämmande – men också väldigt elokvent – beskrivning av sitt tillstånd:
I’m going through a lot of personal demons, trying to shake them off, this has got nothing to do with my fighting – what I’m going through right now is my personal life.
I’ve not been in a gym for months. I’ve been going through depression. I just don’t want to live anymore, if you know what I’m saying. I’ve had total enough of it. Never mind cocaine. I just didn’t care. I don’t want to live anymore. So cocaine is a little minor thing compared to not wanting to live anymore. I am seeing help, but they can’t do nothing for me. What I’ve got is incurable. I don’t want to live. All the money in the world, fame and glory, means nothing if you’re not happy.
I’m seeing psychiatrists. They say I’ve got a version of bipolar. I’m a manic depressive. I don’t even want to wake up. I hope I die every day. And that’s a bad thing to say when I’ve got three children and a lovely wife isn’t it? But I don’t want to live anymore. And if I could take me own life – and I wasn’t a Christian – I’d take it in a second. I just hope someone kills me before I kill me self. I’ll have to spend eternity in hell. I’ve been out drinking, Monday to Friday to Sunday, and taking cocaine. I can’t deal with it and the only thing that helps me is when I get drunk out of mind.
Någon månad dessförinnan hade Fury också dopningsflaggats av den brittiska antidopningsbyrån UKAD. Man hade hittat spår av steroiden nandrolon i boxarens blod. Fury hävdar själv att han aldrig medvetet dopat sig – med undantag för kokain som är dopningsklassat, men som han aldrig ska ha tagit med en match i sikte. Intaget måste enligt honom själv ha skett via antingen kontaminerat kosttillskott, eller genom att han ätit okastrerat vildsvin.
Avsade sig sina bälten
En vecka efter Rolling Stone-intervjun släpptes, tillkännagjorde Tyson Fury att då han inte bara själv var gravt omotiverad utan dessutom av läkare förklarats olämplig för match (Medically Unfit to Fight) – samt hade dopningsanklagelserna hängande över sig; fanns det bara en sak att göra. ”Resandekungen” avsade sig WBA-, WBO- och IBO-titlarna:
I won the titles in the ring and I believe that they should be lost in the ring, but I’m unable to defend at this time and I have taken the hard and emotional decision to now officially vacate my treasured world titles and wish the next in-line contenders all the very best as I now enter another big challenge in my life which I know, like against Klitschko, I will conquer.
I oktober 2016 återkallade BBBofC mästarens boxningslicens. I december 2017 accepterade Fury en dopningsavstängning, bakåtdaterad två år. Ingenting ändrades dock i fråga om resultat eller bältesövertaganden gällande Klitschkomatchen. I februari 2018 fråntogs ex-mästaren sin sista titel; The Rings lineala tungviktsmästerskap. Detta trots att BBBofC förklarat Fury licensierad igen bara veckorna innan, och boxaren därtill själv sagt sig sikta på comeback.
Tyson Fury tillbaka i rampljuset
På drygt två månader sommaren 2018 städade den återvändande Tyson av två ”uppvärmningsmotståndare” (först Sefer Seferi, TKO, och därefter Francesco Pianeta, poäng). Därefter stod något oväntat ett möte med World Boxing Championships (WBC) tungviktsmästare, amerikanske knockoutmaskinen Deontay Wilder (då 40-0, 39 KO och sjufaldigt försvarandes titeln) för dörren. Wilder hade alltså det enda av de större bältena som Fury aldrig haft.
Skänkte bort hela sitt gage
Matchen gick av stapeln 1 december och blev en jämn och rejäl holmgång. Det mest bestående intrycket var att Fury gick i mattan vid flera tillfällen, särskilt en gång i sista ronden då så gott som alla trodde att matchen var över. Fury dråsade i golvet och såg snudd på livlös ut… men tog sig upp innan tio, och boxades nästan som aldrig förr under matchens avslutande minuter. Fighten slutade med något så ovanligt som ett skiljaktigt oavgjort (Split Draw) resultat, det vill säga när två av tre domare har varsin segrare och den tredje dömer oavgjort: 115–111 Wilder, 114–112 Fury samt 113–113. Mästaren Wilder behöll sin titel, men försvarade den inte – formellt. Engelsmannen tjänade över 90 miljoner kronor på matchen – och skänkte bort vartenda öre till hemlösa, fattiga och missbrukare.
Halvåret senare och nästan sju år efter första möjligheten, fick Fury åter chansen att bärga WBO:s Intercontinental-bälte, i match mot tyske Tom Schwarz, då titelhållare sedan drygt två år (fem försvar) och med resultatraden 24-0, 16 KO. Matchen höll inte ens två hela ronder, innan ”Gypsy King” inkasserat ännu en seger; ännu en knockout; ännu ett bälte.
Tre månader därpå var den 206 cm långe, nyligen återkrönte WBO-mästaren tillbaka i ringen igen. Denna gång för ett möte med svenske Otto Wallin, en match som på papperet kanske torde varit ”enklare” än exempelvis Schwarz. Men icke. Den dittills obesegrade svensken visade sig bli en av Furys tuffaste prövningar i karriären. Förvisso var det 30-åringen som efter tolv ronder stod som segrare via enhälligt domslut (116-112, 117-111, 118-110), men Wallin var å andra sidan den under pågående match som var klart närmast en avslutsseger. Sundsvallssonen öppnade tidigt ett stort jack i Furys ögonbryn och fortsatte under matchen att på nytt slå upp det. Vid minst ett tillfälle lutade läkaren åt att bryta matchen på grund av det ymniga blodflödet. Hade så skett, hade Wallin tagit hem matchen via TKO och Fury fått stryka nollan i förlustkolumnen från sin meritlista. Men engelsmannen bemästrade till slut alltså även denna utmaning.
Största kvällen i karriären för Tyson Fury
I februari 2020 stod äntligen det efterlängtade returmötet för dörren. Denna gång fanns inga som helst tveksamheter rörande utfallet. Wilder fick ta emot mycket stryk och åkte faktiskt i mattan redan i tredje ronden, efter att Fury träffat amerikanen precis bakom örat. Dock kunde matchen fortsätta, där det stundtals var spel mot ett mål. I den femte ronden lyckades Fury återigen skicka Wilder till backen men amerikanen ställde sig snabbt upp och kunde fortsätta. I den sjunde ronden däremot valde Wilders ringhörna att kastade in handduken, något som Wilder själv protesterade emot.
Åter lineal mästare. Åter The Ring-mästare. För första gången WBC-mästare. Tyson Fury har således alltså varit tungviktsvärldsmästare i alla ”de fyra stora” (WBC, WBO, IBF och WBA) organisationerna samt IBO. ”Gypsy King” är till dags dato obesegrad (30-0-1, 21 KO).
Dessutom lär Fury ha ökat sin stjärnstatus mångfalt ytterligare efter att i flera minuter, spontant och à cappella, rivit av Don McLeans gamla monsterhit American Pie inför en fullsatt MGM Grand Garden Arena, kort efter segern mot Wilder.
Och just det, så var det ju det där – igen – med att ha ryckt upp sig ur en avgrundsdjup depression också. Och både dessförinnan och därefter besegra andra boxningssuveräner och bli tungviktsvärldsmästare. Inte illa av en tre månader för tidigt född halvkilosbebis.
Trilogimatch mot Wilder
Den 9:e oktober 2021 mötte Fury Wilder för en tredje gång då en trilogimatch var en obligatorisk klausul i deras förra kontrakt. Denna gång tog det längre tid för Fury att vinna. Herrarna sänkte varandra flera gånger var under matchen där Fury lyckades med detta redan i den tredje medan Wilder återgäldade detta i den fjärde. Engelsmannen lyckades dock nöta ner amerikanen och i den 11:e och näst sista ronden lyckades han sänka Wilder slutgiltigt och blev därmed världens obestridde främste tungviktare.
Efter detta meddelade Fury att hans sista rena boxningsmatch skulle bli mot Dilian Whyte den 23 april 2022. Väl där stod Fury för en dominant insats när han knockade (TKO) Whyte via en brutal uppercut i rond 6.
Fury kom dock att fortsätta fightas när han mötte den tidigare världsmästaren Derek Chisora den 3 december samma år. Väl där tog Fury lite längre tid på sig att avsluta sin motståndare än innan då det dröjde till rond 10 innan TKO:n kom.
Tyson Fury möter Francis Ngannou
Efter många års rykten annonserades det till slut att Tyson Fury skulle möta Francis Ngannou den 28 oktober 2023 i det som skulle bli den tidigare UFC-mästarens professionella boxningsdebut. Furys bälten skulle dock inte stå på spel.
Väl i matchen gav Ngannou britten ett överraskande starkt motstånd då han inte nappade på engelsmannens bete och höll sig sansad. Väl i rond 3 sänkte MMA-stjärnan Fury som snart kom upp på fötter igen. I andra halvan av matchen var engelsmannen desto starkare mot en allt mer mattad Ngannou. Trots detta slutade matchen kontroversiellt då den gick till domslut och där Fury fick med sig segern via delat domslut där en poängdomare ansåg att han vunnit överlägset med 96-93. Många i MMA-världen ansåg att det var en väldigt jämn match där Ngannou borde fått med sig segern eller i värsta fall ett oavgjort resultat.
Tyson Fury möter Oleksandr Usyk om alla världstitlarna
Den 18:e maj mötte Fury den otroligt duktiga ukrainaren Oleksandr Usyk om de 4 titlarna i tungvikt. Vinnaren skulle bli den första ”undisputed heavyweight champion of the world” på över 20 år. Matchen gick av stapeln som planerat, det var en jämn kamp där Usyk hade de första ronderna. Fury kom tillbaka några ronder in och tog över matchen. Sedan tappade han fart och vart nästan knockad, han visade dock på mycket hjärta och återhämtade sig. Usyk vann matchen och blev undisputed heavyweight champion.
